När jag kom hem från Lund över sommaren, där jag i vanliga fall pluggar, så har min lillasyster smart nog passat på att övertala mina föräldrar om att skaffa ett piano. Med andra ord stod det ett gigantiskt, fult och gammalt piano i en orange ful färg. På pianot ligger det pianoböcker från 80-talet och jag kan inte ens förstå hur hon kan tycka det är roligt att spela så gamla låtar. Men det tycker hon visst och jag har väl egentligen ingen talan eftersom jag bara bor hemma över sommaren. Men ändå. Lite måste jag väl få säga till om.

Väl hemma så insåg jag att det inte kommer att hjälpa om jag fortsätter att snacka skit om det här pianot, jag måste liksom köra omvänd psykologi. Min nästa plan blev därför att köpa pianoböcker från Notlagret för att hon helt enkelt ska få några pianoböcker med låtar från denna sida av 2000-talet. Hon fick dem en dag efter skolan och blev helt överlycklig. Samtidigt försökte jag då smyga på henne att hon kanske också ska flytta in pianot på sitt rum för att kunna öva precis när hon vill.

Mitt briljanta förslag gick hem – till slut

I första hand gick det inte helt hem, men efter ytterligare några pianoböcker i samlingen så gick hon faktiskt med på att flytta pianot. Sedan dess har det stått i hennes rum och på något vis blev jag inte ens lättad när vi flyttade det. Nu hade jag ju liksom hunnit vänja mig vid att höra några gamla godingar varje kväll när jag sitter och tittar på någon serie. Å andra sidan så flyttar jag ju snart igen och det är jag nog mest glad över sett ifrån hur mycket hon kommer att spela piano fortsättningsvis.